GLASS I STORA LASS!

Idag när jag och Isabelle var och handlade på City Gross
så såg jag till min stora förvåning att Lilla Anna-glasspaketet
som jag har designat och illustrerat både bakbrund och
glasspinnar på hade kommit ut i butik!
Det gjorde hela min dag, de såg faktiskt bättre ut än vad
jag mindes det med!
Så nu har båda mina glasspaket kommit ut tillslut.
Jag lägger ut bild dem nu, Det andra paketet är förövrigt
de ekologiska vaniljpinnarna (SIA-Glass är märket på dem båda).
Så nu är det bara ut och köpa glasspaketen så de får stor
uppmärksamhet!

Läs om dem längst ner på SIA´s hemsida med,
Klicka här!







/Linus

ANGÅENDE REKLAM OCH DESIGN

Jag satt igår vid frukostbordet och kollade igenom
en bunt med reklam som damp ner i brevinkastet.
Under denna måltid så lyckades jag hitta två saker
som gjorde mig extra fundersam.

1. Varför har mejeriprodukter från Arla två stycken logotyper?
En är ju såklart den klassiska ko´n som alltid funnits. Den som
enligt mig är den mest igenkännebara logotypen bland mejeri-
produkter.
Den andra är den jag nyss upptäckte. En grön ovalform med en
smörblomma i. Påminner mer om något smörpaket än mjölk.
Jag kan inte tänka mig att det finns någon som säger:
-"Kan du gå och köpa mjölk, du vet den där med smörblomman på!".
För mig är det bara ologiskt att krångla till något så självklart.




2. Mcdonalds gör en stor reklamkampanj för en ny hamburgare som
vanligt, eller vänta, Sa jag ny?
Den heter visst Big Mac och det ska tydligen vara någonting speciellt.
Big Mac är den mest kända hamburgaren någonsin och har har sålts
i miljarder. Om Mcdonalds försäljning ökar pga en ny kampanj på
en gammal vara blir jag faktiskt förvånad (speciellt när Big Mac är
rätt trist). Har de slutat göra någonting nytt nu eller har de bara fått idétorka?



/Linus

LAST OF THE LIVING

I den gångna helgen så tänkte jag att jag skulle hyra någon film för att döda lite av min överblivna fritid. Eftersom det finns ett videotek just tvärs över gatan så kilade jag dit för att kolla deras utbud.

På hyllan för nyutsläppta filmer fann jag en zombiefilm kallad "Last Of The Living", detta var tydligen en rysare/komedi. Dessutom hade den ett rätt lockande omslag (Se bild), Den beskrivande texten på baksidan lät också rätt komiskt och underhållande. Faktiskt så fanns det även flertal goda lovord om den, såsom "En framtida klassiker" och "Gillade du Shaun Of The Dead så kommer du älska den här". Efter att blivitt smått hjärtvättad av posetivitet och att jag är svag för zombie-filmer så blev det faktiskt just den filmen jag hyrde för dyra fyrtio kronor, priset gjorde mig lite skärrad men det kunde ju kanske vara värt det? trodde jag då iaf. När jag satt igång filmen och en oerhört osmaklig meny dök upp så slog det mig i bröstet som en chockande hjärtinfarkt.

- "Vad har jag gjort sa jag tyst för mig själv", Jag satt trots allt igång filmen och blev ännu mer besviken. Känslan från omslaget som sände ut vibbar som en påkostad Hollywood-produktion fanns inte mer.
Jag kollade baksidan på filmen och läste att filmen var gjord i Nya Zealand och verka inte innehålla någonting man kan förknippa med högklass över huvudtaget. Nu fanns det bara en bitter känsla kvar. Det fanns bara ånger, ångest och sorgsenhet. Jag vilja nästan bara gråta.
Kvalitén på hur filmen var filmad och klippt kunde bara jämföras med någonting jag och mina klasskamrater producerade under våra år på Mediaprogrammet´s rörligbild lektioner. Då fick jag en uppenbaralse, "Detta är nog bara någonting ett par kompisar amatörfilmat, men hur i helvete har den kunnat släpps på DVD runt om i världen?

Man möts redan i början av filmens protagonister, tre unga män som är de sista människorna kvar på jorden efter att en stor zombie-epedemi brutit lös. Hur dessa killar kan vara de sista kvar på jorden kan nog ingen ens kunna finna något logiskt i. De är patetiska, korkade, dryga och framförallt riktigt usla skådespelare (kanske lyckades alla zombie´s finna någon slags sympati för dem). Innebörden av intressant dialog kan med total omöjlighet platsa in i "Last Of The Living"´s innehåll. Hur manusförfattaren (Om det ens fanns någon sådan?) orkar leva med sig själv är ett stort mysterium! Jag menar, det är omöjligt att lyckas så dåligt även om man improviserade helt. Jag hoppas verkligen inte, men om Quentin Tarrantino ser denna film att han inte tar illa upp och slutar filma för att han förlorat sitt hopp om mänskligheten. Att jag just tar upp hans namn är för att denna film påminner lite som en hans filmer, men ändå dess totala motsats. Fast jag antar att han är den enda som kan göra en film som är ostruktuerat uppbyggd med utdragna dialoger som inte har någon relevant betydelse för filmens innehåll.

För att lämna någonting helt obefintligt som dess manus så kan jag gå raka vägen in på en zombie-platter´s stora huvudingredients, Splattern. Att misslyckas med det i en film som just handlar om det vore lite som att göra musik utan toner i?, Ja ungefär så känns det när jag ser denna film.
Nu talar vi riktigt usla effekter. Om du skulle skära upp någon med en rondellslip, skulle inte du bli lite förvånad om du fick pasta bolognese sprutande genom luften på dig? Det skulle jag! Det är ungefär den klassen filmen har.  Något rött trögflytande flyger kors och tvärs genom luften som om du av misstag trillat på tröskeln när du bara skulle bära en kastrull med tomatsås i köket. Att de låter åskådaren vara omedveten om vad som händer kan ju vara en god idé när något som heter budget inte existerar. En annan minnesvärd scen är ju när de är ute och åker med sin bil och kör över en zombie som råkar ha en benstruktur som en fågelskrämma.

Nu ska jag inte skriva mer om denna film, jag börjar redan må dåligt igen.
Jag känner mig tvungen att gå på bio nu när Zombieland kommer, just bara för att jag inte ska få några personliga hatkänslor för en filmgenre som jag älskar, och för att komma över denna händelse.

Vanligtvis när jag recenserar en film så brukar jag ge den ett betyg men denna gång avstår jag. Jag vill inte kränka andra bottenfilmer genom att sätta denna på samma plats som dem.





/Linus

LOOKING THROUGH GLASS

Nu är jag härmed glasögonorm på deltid.
Men poser kommer jag nog förbli på heltid.

Jag är iaf nöjd med mina brillor.
Det är svårt att hitta skitsnygga sådana.
Men jag valde iaf de minst fula
man kan tänka sig.




/Linus

POLAROIDS OF POLARBEARS

Medtanke på mitt väldigt stora musik och design intresse så
har jag skapat en logotyp för mitt band...
Ja, om jag hade haft något vill säga.
Kanske en vacker dag.
(Någon med god vilja och medioker talang är välkommen att
starta detta band med mig)




När man är arbetslös så märker man att mycket av sin
dyrbara tid går till mest strunt.
Jag försöker ta mig själv i kragen och göra någonting nyttigt.
Så idag har jag sökt kurser till vårterminen på högskolan.
(Utifall jag inte skulle få något jobb tills dess.)
Sen har jag även hittat ett (eller två) jobb att söka,
Ska bara dra ihop ett personligt brev innan tiden går ut.
Lathet kan nog vara min största fiende ibland tror jag.

/Linus


GLASÖGONORM

Då var det en ny vecka återigen. Igår var jag till synsam återigen för att
ta tjuren i hornen och för att tillsist skaffa mig ett par glasögon för min
svikande syn. Det gick bra men det gäller bara att vänta tills de jag vill
ha kommit in i lager. Så snart kommer jag bli en glasögonorm, men inte
på heltid utan mest när jag känner för det. Det är iaf bra.




-PLAYLIST-
Brand New - Daisy
Pelican - What We All Come To Need
Horse The Band - Desperate Living

-READLIST-
Stephen King - Dimman

Jag läste för några dagar sedan ut "Marylin Manson - Den långa vägen
ut ur helvetet
", Jag rekomenderar den om man gillar biografiböcker om
färgstarka människor. Faktiskt riktigt intressant trots att jag inte gillar
hans musik.


/ Linus

PABLO FRANCISCO

I helgen var jag ner till Gävle och såg världs stand-up komikern Pablo Francisco.
Det var alltså en helkväll på Parken med bra sällskap mycket skratt och världslig
humor. Förutom Pablo själv så hade han med sig några uppvärmningskomiker.
Dessa var svenska Janne Westerlund, sedan tre av Pablos bästa vänner
inflygna från Amerika. Sean Savoy, Ashley Fils-Aime och Flip Schultz.
Den sistnämda killen Flip överaskade riktigt och var nog faktiskt enligt mig
kvällens stora höjdpunkt trots att Pablo var riktigt bra!
Pablo´s enda minus var just det att han använder för mycket gamla skämt.
Så kallade Youtube-klassiker som man redan hört flertals gånger, istället
för att göra någonting nytt. Bara gammalt var det ju inte såklart, det finns
nya guldkorn med. Fast resten av publiken verkar ändå vara ute efter de
gamla goda bitarna så jag antar att det är jag som får acceptera och ta det.
Jag är trots allt nöjd.

Jag slänger upp ett par bilder från kvällen här nedan.
Vänster till höger; Sean Savoy, Flip Shultz, Pablo Francisco, Jag och Isabelle med Flip,
Jag och Isabelle med Pablo (Kan vara den fulaste bild på mig hittils =)),
Min fina signerade biljett.





/Linus

ARBETSFÖRNEDRINGEN

Jag har inte uppdaterat på ett par dagar nu då jag varit på ett kort besök
hemma i Söderhamn och Gävle för att se på mite stand-up komik och hälsa
på släkt och vänner.

Under förra veckans vardagar som var så har jag besökt arbetsförmedlingen
för att gå med ungdoms-garantin, får se hur det funkar. Har även fått en Jobbcoach
som förhoppningsvis ska hjälpa mig att få ett arbete, Det verkar riktigt lovande faktiskt.

Något jag inte fattar då det gäller regeringen och arbetslösheten är hur de löser den.
När moderaterna valdes in i förra valet så låg det väldigt mycket tyngd på just den frågan.
I Söderhamn där jag kommer från så startade de någon slags av ungdomsgaranti.
Det innebar att alla arbetslösa ungdomar, invandrare samt inflyttade krigsflyktningar
från Somalia sattes tillsammans på olika platser i Söderhamn där de fick plocka skräp
och röjja upp, detta var såklart inte för någon riktig lön.
Jag minns att moderaterna väldigt kort efter de valts gick ut och sa att siffrorna reducerats
med några procent. Jag skulle inte vilja hålla med om att det var en "riktig" lösning ändå
på arbetslöshet. De kom helt enkelt på en massa skitgöra folk skulle kunna pyssla med
bara för att snygga till siffrorna på pappret.

Om arbetslöshet är så viktig fråga, varför tar staten inte skattepengar för att starta upp egna
riktiga arbetsplatser och företag för att sätta in arbetslösa i så de kan få jobba som riktiga
anställda och få riktiga löner, Då betalar de dessutom skatt vilket gör att staten får in mer pengar.
Måste bara vara en win-win-situation.

Nu är jag ingen som kan någonting utan bara har spekulationer, men jag har även kommit på
lösningen till lågkonjukturen. Det är att företag måste våga satsa trots att det är riskfullt.
För anställer företag fler, då får fler människor mer pengar. Det leder till att fler konsumerar
och köper mer, vilket även innebär att mer företag får in mer pengar. Det måste ju vara det ultimata?
Men om detta ska funka så kan ju ingen fega ur.
Hela arbetsbranschen är ju som ett kugghjul, och skulle en liten gänga försvinna så stannar allt.
Fan... varför blev jag inte världspresident?

/Linus

ARBETSLÖSHET

Just nu skulle ett jobb inte sitta helt fel, allt är jävligt tråkigt och ensamt.
Jag ska snart få en jobbcoach som jag hoppas ska kunna hjälpa mig.
Tills dess sitter jag hemma och bättrar på min portfolio eller någonting liknande.
Det jobbiga är att min inspiration känns väldigt långt bort.
Så allt konkret som jag försöker hitta på blir bara något urflippat målande i
Photoshop, jag bjuder på någonting jag lyckats kladda fram här.
Jag kallar den "Arbetslös man".



Och till sist...
Igår skulle jag även försöka beställa ett spel till mitt Xbox 360 från PCCITY som skulle
kunna ge lite tidsfördriv och glädje. Första gången jag skulle köpa det så var det slut i
lager kan jag tillägga, och nu när det fanns i lager och skulle bekräfta köpet så blir det
såklart fel på köpet och det står att jag måste börja om från början. Kruxet är bara att
pengarna drogs från banken ändå. Så nu har jag ringt och försökt ordna det men de vet
såklart inte vad felet är och ska höra av sig om någon dag.
Det finns något eller någon som inte vill att jag ska ha det där jävla spelet.
Suck...

/ Linus

BACK IN THE U.S.S.R.

I helgen var mina kära vän Cricke här, när man har flyttat från sin hemstad
så träffar man inte på sina gamla vänner så mycket. Så det var riktigt roligt!
Det känns som att man hunnit med ungefär allt man kan göra på ett par dagar.
Vi tog en trip till kära 60-talet och jammade med The Beatles (Se bild),
Vi kollade på en massa filmer, käkade onyttigt och dansade på krogen till
Starwars-Cantina Soundtracket vilket var awesome! Vi gick även på lite
Norrköping sightseeing och spatserade.
En mäkta rolig helg!




/ Linus

IM SMITTEN

Jag tänkte fullborda bloggens framfart med att slänga upp
en logga jag gjort för någon vecka sedan.
Min gamle vän Tobias tyckte att jag skulle göra en logotyp
till hans nystartade band Im Smitten.
Detta är resultatetet på hur själva loggan i sig blev och jag är rätt nöjd.

Bandet är just nu i studion för att spela in sin första demo och jag är
jävligt förväntansfull på hur det kommer att bli.
Så håll stenhård koll på dem!
myspace.com/imsmittenband





/ Linus

SAMBOLIV 2.0

Jag tänkte bara snabbt lägga in ett litet inlägg om min och Isabelle´s samboblogg som vi har startat tillsammans.
Så när jag inte skriver och håller till här så finns jag i den andra.
Så det är bara att kolla in den och läsa om alla saker som kan hända när man är unga nyinflyttade sambos.

> Samboliv 2.0

/ Linus

RSS 2.0